Metoder för att laga betonggolv handlar om hållbarhet, säkerhet och rätt förarbete för att ge ytan lång livslängd och minska framtida underhåll. Läs vidare.
Sprickor i en betongyta kan verka harmlösa men blir snabbt ett problem när damm, fukt och belastning samverkar. En skadad golvyta påverkar både arbetsmiljö och konstruktionens livslängd. För att laga betonggolv används därför metoder som bygger på noggrann analys av skadan, rätt val av material och ett systematiskt förarbete. Golv i industrilokaler, garage, källare och offentliga miljöer ställer olika krav på hårdhet, kemikalieresistens och slitagetålighet.
Innan reparationen påbörjas kartläggs orsaken till skadorna. Nötning, fuktrörelser, tidigare felaktiga lagningar eller sättningar i stommen kräver olika angreppssätt. Ytan slipas eller bilas ned till frisk betong, damm sugs bort och rengöring görs noggrant. Därefter väljs bruk, spackel, injekteringsmassa eller epoxi beroende på om det gäller mer kosmetiska lagningar eller åtgärder av bärande partier med hög belastning, till exempel omkring maskinfundament eller tunga hyllställ.
Noggrann förberedelse ger starkare lagning av betonggolv
En fackmässig reparation av betonggolv minskar risken för nya sprickor. För mindre ytliga skador kan ett cementbaserat spackel läggas på efter uppruggning och dammsugning av ytan. För djupare sprickor eller håligheter kan injektering med lågviskös massa binda samman betongen inifrån innan ett överliggande bruk appliceras. Vid större skador kompletterar man med armering och golvet återställs i etapper.
I lokaler där rivning, håltagning eller sanering nyligen utförts uppstår ofta punktvisa skador på betongplattan. Då planeras åtgärden tillsammans med annan stomkomplettering och eventuellt nytt undertak. Rätt torktid och temperatur samt fuktförhållanden under härdningen påverkar slutresultatet mer än själva lagningsmaterialet. När ytan sedan slipas eller blästras till rätt struktur förbättras vidhäftningen inför en eventuell ytbeläggning som färg, mattor eller epoxi.